Igår spatserade jag, mamma, pappa och Chessi runt på dessa allt väl kända stigarna runt här i landettrakten. Det var supermysig och smart som jag är (?) tog jag med mig kameran för att dela med mig av denna förträffliga händelse...!

Mys ♥

'

I fredagskväll satt jag och raderade lite foton och musik från min gamla telefon, eftersom brorsan ska få den...:S Haha, hittade massa videos och sånt och...ja, jag blev helt enkelt fast. Hela kvällen rann iväg och sen så ville jag ju kolla på Gossip Girl...*oskyldig* , så ni kanske märkte att jag inte bloggade...

Fick lite ångest när jag skulle lämna ifrån mig telefonen. Det är så med mig, varje gång jag rensar ut garderoben eller slänger gosedjur ångrar jag mig alltid och så, lixom ångest.

Jaja, man ska ju inte klaga, jag har ju en jättefin Galaxy S! ;)

Varje gång jag fick en ny dagbok, när jag var mindre (det är inte det att jag precis skriver ut dem...) var jag väldigt entusiastisk och var aktiv med skrivandet i ungefär någon vecka. Om jag verkligen hade lust, kunde det t.o.m vara i hela 3 veckor :o

Nu skriver jag kanske nån gång i månaden, på sin höjd. Dagbok var förr (för mig) någonting man skulle skriva i varje dag och när man sedan inte höll igång längre med att skriva, om man t.ex inte hade skrivit på en vecka då var allt "försent". Då var det inte längre en dagbok. Så då slutade jag skriva, det fanns ju inget syfte längre. Dessutom tyckte jag inte heller om det, det var lixom inte roligt. Bara en slags plikt...
Men nu har dagbok ett helt annat syfte för mig, jag skriver i den då och då. Läser i den då och då och skrattar åt gamla minnen. Jag skriver inte bara kortfattat om vad jag gör på dagarna för det blir så enformigt, utan jag skriver också om vad jag tycker och tänker.
Det finns massor av böcker, t. ex Habib eller En Prinsessas Dagbok som är skrivna som dagböcker och de ger väldigt mycker inspiration.

När jag var yngre sa min äldsta kusin att när hon skrivit klart sin dagbok (har jag för mig iaf...Minnet sviker en ibland), så skulle hon gräva ner den. Jag såg upp till min kusin och tänkte därför göra likadant, men nu tycker jag istället att jag ska behålla min dagbok. Tänk, när man blir större och man kanske städar huset (säger vi) och så plötsligt bland massa bråte från ens barndom hittar man sin gamla dagbok. Hur spännande är inte det och se vad man skrev i den. Det blir som ett brev till en själv i framtiden, typ

I can't tell u what's written in it, but u can atleast look at it...

Jaa..., det var roligt så länge det varade...Med sportlov asså ;) Nu återstår bara att se om man klarar sig igenom resten av terminen helskinnad! Men snart kommer ju påsklovet :) (Skynda dig, påsklovet, I´m dying over here)

Här är typ resten av bilderna från sportlovet, om det är någon som är intresserad ;)


                 Dagen vi åkte längd ;)



                            I Backen...


                  Det var en låång kö vi stod i...






                                        Hehe....


                                         Cutie!